tisdag 27 mars 2012

Klänningar minsann

För ett tag sedan, när jag var på "min" loppis hade de en liten rea och sålde ut alla kläder för 25kr/st. Jag tror att tanten i kassan ansåg att jag hade extremt dålig klädsmak, men jag kom iallafall hem med tre färgglada tantklänningar från 80- respektive 70-talet.


Men jag tycker ju att 80-talet kan vara lite roligt.

torsdag 15 mars 2012

upppprepreprepning och ytor som försvinner

Om man ska bevisa hur stor man är som konstnär utan att göra det i ord så ska man vara 82 år pigg, ha vitlackade naglar och hänga på Moderna Museet lite avslappnat med händerna i fickorna på ett par grå märkesmysbyxor.

 

 För idag var det pressvisning för Moderna Museets utställning Bild över Bild, med Elaine Sturtevant (1930 - ) och imorgonkväll är det öppen vernissage. Utställningen pågår mellan 17e Mars och 26e Augusti och jag rekommenderar ett besök och om du vill få förklarat för dig koncept som repetition vs att repetera och kopiera, så föreslår jag att du går på en guidad visning. För det är det som är grundidén i Sturtevants konst, som inte säger åt oss vad vi ska tänka eller hur vi ska tänka, men att vi ska tänka.
       Och ja, jag gissar vilt nu, men om du öppnar tidningarna imorn eller kollar nätupplagorna och läser om utställningen så kommer artiklarna att svämma över av fyndiga formuleringar kring ordet repetition och ordet repetition kommer att repeteras och inte kopieras. För det är lite så det är, vi tycker det vi blir tillsagda att tycka. Om det vi tycker kan vi sedan tycka bu eller bä, men egna teorier och tolkningar i konstvärlden är farligt. A följer B som följs av C och så vidare och så vidare. 

Själv kanske jag lyckades ta världens sämsta bild(er);

 
när Sturtevant poserar, framför sina 12 Sexdockor, för Svenskans fotograf (som ja, syns i vänsterhörn), men så började jag gilla den allt mer och mer. Och se bilden som att den suddar ut gränserna och att suddigheten nästan gör så att varje figur ser ut att vara flera på varandra. Som bilder på bilder utan riktiga konturer.

Det som skiljer Elaine Sturtevant från till exempel Cornelia Sollfrank (1960 - ), som även hon gör Warhol Flowers, är att Sturtevant gjorde sina icke-kopior nästan direkt efter att ursprungsverket ställts ut. Nästan som en stalker, som jag tror att det var Daniel Birnbaum som sa - eller om det var Fredrik Liew. Och det är denna "stalkerkonst" som är tänkt att provocera fram djupet i oss själva i Moderna Museets diskussion kring huruvida det egentligen finns ett individuellt upphovsmannaskap.

Sturtevant säger med glimten i ögat, men väldigt bestämt
- No, no, no, you do not mention the word copy!
Och menar att en kopia är till exempel en exakt efterapning och att hon själv använder sin egen teknik i sina egna verk. Och Liew berättar en anekdot som säger att Andy Warhol (1928 - 1987) fick just frågan om tekniken kring hur han gjorde sina Flowers varpå Warhol svarade "jag vet inte, fråga Sturtevant".
Sturtevant förkunnar även att hon inte vill fråga konstnärerna hon använder sig av, efter deras teknik för hon menar på att då skulle det bli en hyllning och;
- Homage is just as bad as a copy!

Att diskutera pengar är ju oftast ett tabu när det kommer till konstnärer och deras egna verk och ekonomi. Men för att knyta an till bloggen lite, så;

http://www.christies.com/lotfinder/paintings/sturtevant-study-for-warhol-flowers-5037259-details.aspx?from=searchresults&intObjectID=5037259&sid=e50b2ae2-4723-4605-9643-4bc503a7c4c0
Så kan vi se att en Sturtevant Warhol Flowers i storleken 56cm x 56cm gick, 2008 på Christie's för 36500 pund, medan den hade ett utrop på 12-15000 pund.

(Förresten ser jag på Christie's hemsida att de föder Sturtevant, 1926, men eftersom Moderna Museet säger att hon är 82 år, så har jag gett henne födelseåret 1930)

måndag 12 mars 2012

Lördagens skattjakt

Varje lördag jobbar jag ju extra på Kolonn. Jag skulle ju naturligtvis påstå att det är Stockholms bästa auktionshus. Inte för att jag har något emot de övriga husen och verken, men för min del är det ju här jag trivs.


Sist jag jobbade passade jag på att smyga omkring bakom kulisserna och fota sådant som ännu inte kommit ut till försäljning;

Musketörer i brons
 Nejdå, jag har inte alls arrangerat bilden ...!

Hattar

Hattar som jag själv vill ha ... Mer än gärna, skulle jag vilja påstå. Just nu vet jag inte riktigt hur många hattar jag äger, men det är tillräckligt många för att kalla det för en samling.


Och här står jag med 10 000kr på handleden. Ett armband som uppskattas att troligen vara Christian Hammer.1864 blev Hammer utnämnd till hovjuvelare, men Christian Hammer (1818-1905) var inte bara juvelare utan även en galen samlare. När Hammer fyllde 50 år gav han sig på att försöka avyttra sina samlingar. Eller större delen av dem iallafall. Hans tanke var att staten skulle gå in och köpa upp samlingen, då den ökat oerhört i värde. Nåväl, dessa mellanhavanden pågick långt efter hans död och innan köpesumman blev känd så tyckte ju folk att detta var en strålande idé. Köpesumman då? Ptja, i ett brev från Gunnar Wennerberg kan vi läsa att Hammer begärde 2 miljoner kronor. Men då kan ju tilläggas att det var över 100 000 ting.
      Lite av det som fanns i samlingen var bland annat Mozarts autograf, Rubens Herodes Gästabud och han sägs ha ägt Bellmans luta.

Vad det gäller just det här är armbandet, som jag inte ens vet om jag har åt rätt håll, så är det väl enligt mig, kanske asken som är intressantast.










 











Men om du vill vara med och bjuda på detta armband, så finns det här.


onsdag 7 mars 2012

Vintage, Filmstjärnor och i samlingen finns

Har just tittat igenom vintagedelen av Bukowskis Vintage och Juveler-auktion, som är nu i dagarna.




Tyvärr ger jag katalogen endast 2 av 5 antikrummare på grund av att de sorterat den efter färg. Riktigt tråkigt att bläddra igenom sida efter sida med bruna kläder. Och visst känner man igen återrop från tidigare auktioner. Och visst är det modehus man inte alls imponeras över. Som man undrar lite varför det går in under vintage när de inte tar in härliga 70-talsblåsor från till exempel Lapidus. Men kanske är jag bara besviken över att jag inte hittade något jag bara mååååste ha ...

Så istället tänkte jag visa lite av vad jag samlar på;


Filmstjärnor. I alla dess former. Eller ja, kanske inte i sin egen kroppsliga volym, men allt som har med dåtidens Hollywood, eller ja, även de svenska filmstjärnorna, tyska, franska och så vidare.


För jag är uppvuxen med Svt:s matinéer. Fred och Ginger, Sickan Carlsson, Adolf Jahr, Tutta Rolf, Errol Flynn, Gunnar Björnstrand och Lena Söderblom. För Fröken April, det var min favorit. 







fredag 2 mars 2012

Antikhandlaren och konsten

Då har jag gjort ett köp via Tradera. Minsann. En litografi som jag har haft ögonen på i ett par år. Först såg jag den på Metropol, sedan på Kolonn, men varje gång tvekade jag. Det är inget jätteeftertraktat verk


Men för mig är det ju ett gulligt visualiseringshjälpmedel. För jo, den heter The Antique dealer. Av Ulf Greder. Ulf Greder är född 1949 i Stockholm, men sedan 70-talet är han verksam i London, som kanske syns i litografin ovan. Han säger sig måla ur minnet, då någon har sagt att "reality destroy dreams".  Greder är fortfarande verksam och senast ställde han ut förra hösten på Francis Kyle Gallery i London.