torsdag 31 maj 2012

Det är något med döden ... Och alla andra tabun!

Imorgon, den 1a juni öppnar Sally Manns utställning A Matter of TimeFotografiska i Stockholm.


Personligen har jag nog alltid älskat Sally Mann, däremot har jag en ambivalent hatkärlek till hennes verk. För de tvingar mig att ta ställning. De tvingar mig att fatta inte alltför enkla beslut om vilka principer jag ska lägga till mitt jag.
      Det är inte så enkelt som att säga att Sally Manns familjeporträtt är konst och inte barnpornografi. För detta självklara har föregåtts av en enorm process av både tankar och känslor. Men samtidigt konstaterar Sally att sexualitet har inte samma innebörd i Sverige som det har i USA, vilket gör att dessa porträtt får ytterligare en dimension - en dimension bortom det stockholmska söder, där vi sitter och lyssnar på denna världsberömda konstnär och fotograf. Och maka. Och mamma.

Sally Mann och dottern Virginia

Och trots all ofrivillig, som frivillig uppmärksamhet, var det en harmonisk Virginia - lillasyster - som efter ett tag kände sig manad att dela scenen med sin mor för att avslappnat förklara att hon, personligen, kanske hade tyckt att det var lite jobbigt i skolåldern och så. Det där med uppmärksamheten, men oj, vad hennes syster Jessie älskade det!! (Fast det skulle hon aldrig säga högt, framför sin syster, skojade Virginia)

Men Sally Mann har inte bara fotograferat sina familj i ett provocerande uttryck, hon har även riktat objektivet mot landskapet - som kanske inte känns så provokativt, men med Sally ska man inte ta något för givet.
       Hon berättade en historia om hur en förrymd och beväpnad fånge tagit sig in på deras gård i Virginia. För att göra en lång historia kort så slutade det hela med att fången sköt sig själv och när det hela var överspelat och alla utomstående lämnat platsen så uppmärksammade Sally Mann den pöl med blod som fanns kvar efter liket och som sipprade ut i jorden. Och som för att knyta an till de fotografier hon tagit på kadaver som finns på den berömda The Body Farm i USA, där hon undersökte hur köttet/döden förändrades av naturens intrång, så fick denna blodpöl henne att fundera över hur jorden förändrades av att döden vandrat just där.
       Hon berättar även en historia från när hon fotade landskapet i närheten av Vita Huset den 11e september och hur Secret Service-männen hade kommit springande och jagat bort folk med ett "de är på väg mot Vita Huset, ni måste skynda er härifrån!" Detta var då efter Wall Street och Pentagon; och här slänger Mann in en öppen och ännu obesvarad fråga "Hur kunde Secret Service veta att de var på väg mot Vita Huset?!" Lite lagom gäckande och konspirationsteoretiskt, vilket kanske stämmer bra överens med Manns fascination för döden eller snarare dödligheten. Att undersöka tabun och försöka ge svar - inte rätt svar, inte det enda svaret, men svar.

Sally Mann framför sitt självporträtt

Att konstant betrakta och skärskåda andra kan leda till en komplicerad situation, inte bara den att;
- I took family portraits of the market and now I'm broke, som Sally Mann skämtsamt beskriver det när hon förklarar att hon slutat lite med att göra dessa familjeporträtt. Av olika anledningar.
     En annan situation är ju att man någon gång inser att man kanske inte kan kräva att alla andra ska utlämna sig själva inför ens lins, utan att man någon gång riktar kameran mot sig själv. Det är i alla fall så Sally Mann beskriver att hon kände det när hon inför Fotografiskas utställning gjorde ett självporträtt. Ett självporträtt så stort och så nytt att det fraktades i delar till museet.


 Men hur ser det egentligen ut på marknaden för Sally Manns familjeporträtt?
Den 8e juni går ett exemplar av hennes Burgers, från 1988, under klubban på Sotheby's i NY. Nr 3/25 till ett utropspris på 5-7000 dollar. Ett fynd, enligt mig. Men annars ligger priserna från runt 5000 dollar upp till 30 000 dollar och där omkring.
       Dock känner jag att jag vill visa 2003 års största fynd;

skärmdump från Christie's

 I runda slängar; 45 000 papp för Three Graces, som är en liten flirt med Sandro Botticellis målning Våren. Three Graces är ett porträtt av Sally och hennes döttrar, där de alla tre står och kissar rakt ner på stenhällen. Feministiskt eller inte, men vi kan konstatera att i vissa stater i USA är det olagligt att porträttera och visa kissande barn. En diskussion som utmynnade i en hyllning till Sverige - då konstverket i lobbyn, på det hotell som Mann bor på, föreställer just ett barn som urinerar.



fredag 18 maj 2012

Så tipsar jag om en tävling

Tävla med Auctionet.com.





Reglerna är enkla!

Leta upp ett roligt/intressant/annorlunda föremål på auctionet.com, antingen som är ute till försäljning nu eller något i arkivet.

”Dela” länken via Facebook-knappen inne på föremålssidan.

Om du får fler än 20 ”Gilla” på din länk så lägg upp den på Auctionets facebook-sida. Den som får flest ”Gilla” eller ”Likes” på sin länk när tävlingen avslutas vinner 2 st biobiljetter.

Vinnaren koras 12 juni så du kan tävla fram tom 11 juni. Dela gärna med dig om du har något roligt auktionsminne för att öka vinstchansen!

Lycka till!


måndag 14 maj 2012

Leksakstema

Innan jag nu sätter mig och skriver ett inlägg om teddybjörnen så tänkte jag påminna om leksakstemat som pågår på Auktionshuset Kolonn.


Jag har ju redan spanat in min favorit;


Buck Rogers - en nostalgiskt minne från barndomen. Dock minns jag inget annat än Buck och Wilma och att de hade vita kläder...
      Buck spelades av Gil Gerard som vi i år kan se i skräckfilmen Blood Fare. Wilma spelades av Erin Gray, som även hade en roll i skräckfilmen Jason goes to Hell; eller Fredagen den 13e del 9, som vi skulle säga här i Sverige.

Men nä, det är inte jag som har lagt det ledande budet, jag nöjer mig med min Buck Rogers-termos från 1979.





onsdag 9 maj 2012

En imperialsäng minsann

Jag satt just och småsurfade igenom klubbade priser hos Auktionshuset i Örebro. Och jag tycker nog att detta är lite av ett fynd;


En imperialsäng från slutet på 1800-talet;


Som klubbades för 200 kr.

Imperialsäng har fått sitt namn efter franskans Lit à l´impérial, som fritt översatt lyder kejserlig säng och i det här fallet syftar på Napoleon. Jag läste någonstans att modellen är just svensk och dök upp under 1700-talet. Modellen är en form av utdragbar säng. Idag skulle vi kanske använda den som en sk växasäng.

Värdet på denna säng kanske inte är mer än 200 kr om man kikar på marknaden, men om man jämför med att gå och köpa en ny säng på något av våra möbelvaruhus, så får ju ägaren till denna dessutom ett stycke historia med på köpet. Det tycker jag är ett fynd.




fredag 4 maj 2012

I böckernas värld


Denna bok kanske inte ser så mycket ut för världen;


Jag fick med den i en boklåda jag ropade in på auktion, tidigare i år. En boklåda som innehöll lite blandade godbitar om, främst, antikviteter, smycken, porslin och mattor.
      50kr + provision betalade jag.

Om man bläddrar lite i boken så upptäcker man att den innehåller handkolorerade träsnitt;



Jag tänkte att jag väl borde göra en googling vid tillfälle. Så idag skred jag till verket och fann att denna bok fanns till salu för mellan 178 dollar - 291 euro.
      Så det var mitt lilla auktionsfynd det.




Ny läsning på färden

Bok två ur högen blev servisnördens bibel.


Jag insåg rätt snabbt att även om man snabbt känner igen en Blå eld eller en Berså, så ligger jag rätt mycket efter när det gäller historien bakom alla porslinsfabriken, som mestadels verkar ingå i samma koncern. Lite spännande.

torsdag 3 maj 2012

Silfver, silfver, silfver

Kanske var jag lite partisk när jag valde första boken ur boktraven från ICA Bokförlag. Men jag kan helt opartiskt säga att detta är en bok som alla borde ha i sina hem.


Modernt svenskt silver av Sofia Ruding Silfverstolpe.

Jag har sällan läst en så faktaspäckad bok, som varit så pedagogiskt utförd.
      Sofia inleder med att berätta om ordet silvers ursprung och betydelse, för att sedan förklara materialets egenskaper vidare till hur man skiljer silver från nysilver och pläter. Och denna pedagogiska stil går igenom hela boken, utan att bli övertydlig, för allt vävs smidigt in och knyts ihop till en komplett historia. Även den, i silvrets värld, oinvigde kommer efter en kort bläddring i denna bok att börja säga corpus istället för bruksföremål - när det gäller silver.  -  Corpus kommer från latinet och betyder kropp, som är anledningen till ordets användande; det handlar om silverföremål som har en kropp.

Efter det inledande fokuset på materialets historia så presenteras 32 silversmeder;


Från arkitekter som Ferdinad Broberg till prinsar som Sigvard Bernadotte till Anna Atterling och Jenny Edlund, vars alster visas i uppslaget på bilden ovan. 
     Edlunds skål, som skymtar fram i nedre, högra, hörnet är uppbyggd av silverremsor, som böjts till öglor, lötts ihop och fogats samman. Man kan tänka att det tog tid och planering för att få den att inte falla ihop av sin egen tyngd. Och som Sofia beskriver den "tar man i den så både darrar och rasslar den".

Naturligtvis berättar Sofia även en hel del om den främste förnyaren av sakralt silver - Wiwen Nilsson. Bland annat den dråpliga historien om hur Lunds domkyrka, 1945, beställde en kräkla, ljusstakar och vaser av Stockholmssmeden Erik Fleming, istället för av Lunds egna stolthet. Man kan ju bara tänka sig hur bittert det måste ha känts för herr Nilsson ...
      Bukowskis har ju nyligen haft Vårens moderna auktion, som bevisar Wiwen Nilssons omåttliga popularitet.

skärmdump från http://www.bukowskis.com/auctions/566


Lite tydligare; utrop 125 000 - 150 000 kr, klubbat pris: 165 000 kr.