torsdag 31 maj 2012

Det är något med döden ... Och alla andra tabun!

Imorgon, den 1a juni öppnar Sally Manns utställning A Matter of TimeFotografiska i Stockholm.


Personligen har jag nog alltid älskat Sally Mann, däremot har jag en ambivalent hatkärlek till hennes verk. För de tvingar mig att ta ställning. De tvingar mig att fatta inte alltför enkla beslut om vilka principer jag ska lägga till mitt jag.
      Det är inte så enkelt som att säga att Sally Manns familjeporträtt är konst och inte barnpornografi. För detta självklara har föregåtts av en enorm process av både tankar och känslor. Men samtidigt konstaterar Sally att sexualitet har inte samma innebörd i Sverige som det har i USA, vilket gör att dessa porträtt får ytterligare en dimension - en dimension bortom det stockholmska söder, där vi sitter och lyssnar på denna världsberömda konstnär och fotograf. Och maka. Och mamma.

Sally Mann och dottern Virginia

Och trots all ofrivillig, som frivillig uppmärksamhet, var det en harmonisk Virginia - lillasyster - som efter ett tag kände sig manad att dela scenen med sin mor för att avslappnat förklara att hon, personligen, kanske hade tyckt att det var lite jobbigt i skolåldern och så. Det där med uppmärksamheten, men oj, vad hennes syster Jessie älskade det!! (Fast det skulle hon aldrig säga högt, framför sin syster, skojade Virginia)

Men Sally Mann har inte bara fotograferat sina familj i ett provocerande uttryck, hon har även riktat objektivet mot landskapet - som kanske inte känns så provokativt, men med Sally ska man inte ta något för givet.
       Hon berättade en historia om hur en förrymd och beväpnad fånge tagit sig in på deras gård i Virginia. För att göra en lång historia kort så slutade det hela med att fången sköt sig själv och när det hela var överspelat och alla utomstående lämnat platsen så uppmärksammade Sally Mann den pöl med blod som fanns kvar efter liket och som sipprade ut i jorden. Och som för att knyta an till de fotografier hon tagit på kadaver som finns på den berömda The Body Farm i USA, där hon undersökte hur köttet/döden förändrades av naturens intrång, så fick denna blodpöl henne att fundera över hur jorden förändrades av att döden vandrat just där.
       Hon berättar även en historia från när hon fotade landskapet i närheten av Vita Huset den 11e september och hur Secret Service-männen hade kommit springande och jagat bort folk med ett "de är på väg mot Vita Huset, ni måste skynda er härifrån!" Detta var då efter Wall Street och Pentagon; och här slänger Mann in en öppen och ännu obesvarad fråga "Hur kunde Secret Service veta att de var på väg mot Vita Huset?!" Lite lagom gäckande och konspirationsteoretiskt, vilket kanske stämmer bra överens med Manns fascination för döden eller snarare dödligheten. Att undersöka tabun och försöka ge svar - inte rätt svar, inte det enda svaret, men svar.

Sally Mann framför sitt självporträtt

Att konstant betrakta och skärskåda andra kan leda till en komplicerad situation, inte bara den att;
- I took family portraits of the market and now I'm broke, som Sally Mann skämtsamt beskriver det när hon förklarar att hon slutat lite med att göra dessa familjeporträtt. Av olika anledningar.
     En annan situation är ju att man någon gång inser att man kanske inte kan kräva att alla andra ska utlämna sig själva inför ens lins, utan att man någon gång riktar kameran mot sig själv. Det är i alla fall så Sally Mann beskriver att hon kände det när hon inför Fotografiskas utställning gjorde ett självporträtt. Ett självporträtt så stort och så nytt att det fraktades i delar till museet.


 Men hur ser det egentligen ut på marknaden för Sally Manns familjeporträtt?
Den 8e juni går ett exemplar av hennes Burgers, från 1988, under klubban på Sotheby's i NY. Nr 3/25 till ett utropspris på 5-7000 dollar. Ett fynd, enligt mig. Men annars ligger priserna från runt 5000 dollar upp till 30 000 dollar och där omkring.
       Dock känner jag att jag vill visa 2003 års största fynd;

skärmdump från Christie's

 I runda slängar; 45 000 papp för Three Graces, som är en liten flirt med Sandro Botticellis målning Våren. Three Graces är ett porträtt av Sally och hennes döttrar, där de alla tre står och kissar rakt ner på stenhällen. Feministiskt eller inte, men vi kan konstatera att i vissa stater i USA är det olagligt att porträttera och visa kissande barn. En diskussion som utmynnade i en hyllning till Sverige - då konstverket i lobbyn, på det hotell som Mann bor på, föreställer just ett barn som urinerar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Art déco och Auctionet

Auktionssajten Auctionet har startat en youtube-kanal. Bland 7 st klipp så finns där bland annat ett där du kan lära dig lite om Lisa Lars...