Äntligen! säger jag, som blir helt lycklig av Kusamas verk. Ändå är det svårt att prata om lycka i det här sammanhanget. En konstnär som använder självutplåning som begrepp, som målar sina hallucinationer som en slags självmedicinering och för att försvinna in i en allomfattande tomhet.
En konstnär som gjorde verk under namnet Sex Obsession, inte för att hon var besatt av sex utan för att hon var rädd för sex.
En konstnär som gjorde mjuka fallosar för att smälta samman med den världen, självutplåning.
En konstnär vars projekt Eternal Soul var tänkt att resultera i 100 målningar, men vars maniskt arbetande upphovskvinna nu producerat över 1000 verk;
och det nya målet är nu 2000 st, men som hon säger - hon kommer att fortsätta måla efter det att hon dör.
Rädslan för mat som blev till Food Obsession.
Rädslan, självutplåning, tomhet, mani, psykisk sjukdom. Men det ligger ändå något vackert, något barnsligt, en storhet, en lekfullhet, en nyfikenhet, en önskan och även i de verk där Kusama inte använt sig av sig själv i verket så är hon högst närvarande. Donald Judd sa att det är inte målningen man ser, utan arbetet bakom. Jag ser Kusama.
 |
| "I believe I’m going state-of-the-art on fashion." |
Och det gör mig nyfiken, lycklig och villig att ta reda på vad som finns bakom nästa dörr; Lite som att förirra sig i sagan Alice i underlandet.
"Earth, moon, sun and human beings are all represent dots; a single particle among billions."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar