Det kan ju kanske vara på sin plats att jag passar på att nämna att på 1780-talet, innan fabriken lades ner, så köptes den upp av just Rörstrand.
Eftersom jag nu är inne på porslin så bläddrade jag lite i denna bok;
En bok som främst tar upp det europeiska porslinet under 1700- och 1800-talet. Men författaren listar även några av Kinas dynastier och har avsatt ett avsnitt för japanskt porslin.
Kinaporslin är en outgrundlig källa till bryderi så jag lämnar det därhän och citerar istället ett stycke i boken, rörande Sèvresfabriken.
För att göra en lång historia kort - Den Kungliga fabriken i Vincennes flyttades till Sévres. Den hade det dock inte så lätt, ekonomiskt sett och "Ett edikt utfärdades med förbud för vem det vara månde att tillverka, måla, förgylla och t.o.m. sälja porslin. De få fabriker som redan arbetade under privilegier tilläts inte att använda annan färg än blått /.../ Man var 1766 tvungen att mildra strängheten i denna lag och varor i blått och vitt blev tillåtna i alla fabriker, däremot icke förgyllning. Figurer var helt och hållet förbjudna."
Vidare går det att läsa om hur Marie-Antoinett särskilt tyckte om smala vaser, avsedda före endast en blomma. Men vad gäller det här förbudet kring porslinstillverkning så ledde konkurrensen från de andra fabrikerna till att endast Sèvresfabriken fick tillverka porslin, dock var det (tack och lov) inget som någon brydde sig om och vid revolutionen avskaffades alla sådana förbud.
Ibland kan det kanske vara lite svårt att skilja fabriksmärkningarna åt då de kan tyckas snarlika om en inte har något att jämföra med.
Till exempel Meissen, som inte enbart är enormt kopierad utan det finns även andra fabriker som använder sig av svärd som märkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar