Kort om Cindy är, för att tidsmässigt kunna placera henne, även om hon är högst aktuell idag - hon föddes 1954, 1974 börjar hon på konstskola i Buffalo. Det är under den tiden hon börjar arbeta med de verk vi refererar till som Film Stills. 1980 sker genombrottet med just dessa Film Stills.
Dessa alster laborerar med begrepp kring vad som är verkligt, vad som är äkta. Och det är väl kanske inget nytt i att kvinnliga konstnärer jobbat med att ifrågasätta den manliga blicken och hur begreppet kvinna är just ett begrepp och inte en sanning. Det är väl kanske inte heller så ovanligt att kvinnliga konstnärer som arbetar med fotografi har använt sig av sig själva som modell.
Men det Cindy gör i dessa bilder är att hon även leker med våra minnen och våra sinnen. Istället för att, som kanske Schneemann eller Wilkes, slå oss rakt i ansiktet med att förvandla objekt till subjekt på det påtagligt nakna sättet, så använder sig Sherman av igenkänningsfaktorn. Hon fotar sig själv i en direkt kommunikation med något som vi känner igen. Dessa Film Stills jämförs ofta med tex stillbilder ur en Hitchcock-film.
Hon gör porträtten till roller och vi blir påminda om hur kvinnan är en roll som skapats.
Hennes Sex Pictures från 90-talet, handlar väl kanske främst om identitet och hur vi på något sätt är standardiserade replikor. Och någonstans om hur gränserna förskjuts och det vidriga eller makabra blir normaliserat. Men de blev även ett inlägg i censurdebatten.
Då handlade debatten om konstnärer som tex Mapplethorpe, vilket på något sätt även det blir talande vad gäller den manliga blicken. Snoppar är ju sällan censurerade. Män får oftast både synas och höras. Så länge det inte hotar manligheten, så som då Mapplethorpe gjorde.
Jag avslutar med att lägga skuggan (speglingen) av mig själv i en bild av en bild signerad Sherman.
