Bokspaning på Stockholm Furniture & Light Fair

Eftersom jag älskar böcker så passade jag på att kika lite vad det var som fanns i hyllorna på mässan.

Hos Globen Lighting lästes Sigrid Undset.

Böckerna som låg på skrivbordet hos S.O.U.L var Akut kris och Dödvatten.

Hos Osram lästes passande nog bland annat Stora boken om belysning och Lamps for Neanderthal Man.

Hos Markslöjd "fuskades" det lite, de hade en fondvägg som föreställde en bokhylla...

Hos Torkelson lästes nobelprisvinnaren J.M. Coetzee och Thorbjörn Lindhe.

Philips satsade på Albert Engström.

Och hos String såg det ut så här:

Bkhandlaren som slutade bada tillsammans med Jan Tschicold would die if he saw this - a history of bad design.

Dekorer och modeller

För ett tag sedan damp det ner en bok från Carlsson Bokförlag, i brevinkastet. Det var den tunga bibeln Rörstrands serviser - Dekorer och modeller under 280 år av Bengt Nyström och Peter Stenberg.

Den beskriver det den utger sig för att beskriva plus lite till. En kort inledning över Rörstrands historik. Jag kan, som lite kuriosa, nämna att den första tryckta priskuranten med prisers är från 1825.
Det finns även en kort sekvens med stämplar och signeringar på servisgodset. För det handlar om servisgods i mångt och mycket, så när jag försökte hitta mina assietter namngivna som Ringo, så såg det ut så här;

Där Ringo beskrivs som en servis med mörkblå och grå band.

Förklaringen är att min Ringo är en kaffeservis och några kaffeserviser kunde jag inte finna. Däremot kunde jag finna det jag tycker är roligast - barnserviser;

Och japp, jultallrikarna finns med;

Du kan även finna exempel på servismodeller;

Och en något komprimerad översikt över de olika formgivarna;

Men det här rör sig om en nästan 380 sidors buffé med oumbärlig information för oss porslinsnördar.

När allt närmar sig slutet så bjuder författarna på en liten efterrätt i form av en ordlista. Genom denna kan du tex få veta att Opak är ett flintgods med hög halt av kaolin och flinta, som användes från 1877-1926 eller att Sgrafitto inte enbart är en stengodsserie av Josef Ekberg, utan en dekormetod där mönstret skrapats fram genom ett eller flera skikt av slicker eller färgad glasyr. Och japp, slicker är en förtunnad, utspädd lera.

Jag hade naturligtvis även gärna sett en liten notering om vem som formgivit serviserna eller vem som designat vilken dekor.

Boken finns att köpa hos tex Adlibris, Bokus eller Carlsson Bokförlag.

Stop och belägg

Jag har än så länge bara hunnit bläddra så smått i denna bok;

Men den är helt briljant. Även om en inte är ett endaste dugg intresserad av vare sig tenn, koppar eller mässing. Då undrar ni ju genast vad det är som är så briljant med denna bok. Jo, det är för att den innehåller formuleringar som denna; Och brons var av yttersta vikt eftersom man kunde tillverka vapen av brons - och krig var ju då som nu en av människan omhuldad sysselsättning.
 

Bild lånad från Magasin 5

Nå, jag tänkte att jag skulle ta oss in i tennstopens värld.

Bild lånad från Auctionet

För om vi tittar närmre på begreppet stop så upptäcker vi det genialiska med det. Jag kan inte säga exakt när tennstopen började tillverkas, men för enkelhetens skull säger vi flera hundra år sedan.
    Vad är det som är så spännande med stop då? Bortsett från att du kan dricka mjöd ur dem?
Jo, det är ju faktiskt en måttenhet. Stop, liksom kanna.

     Det innebär att ett stop är i runda slängar 1,3 liter och en kanna är 2 stop. Mindre stop delas helt enkelt upp i halvstop, kvartstop, halvkvarter osv ned till det minsta måttet "jumfru/jungfru" som är en 1/4 kvarter = 1/32 kanna = 0, 08179 liter.

Men det tar inte slut där. För in i beräkningen kommer även terrinen, som allt som oftast hade en volym av 3 stop.

Mer porslin

När jag i förra inlägget skrev om svenska serviser så nämnde jag aldrig Mariebergs porslinsfabrik.

Det kan ju kanske vara på sin plats att jag passar på att nämna att på 1780-talet, innan fabriken lades ner, så köptes den upp av just Rörstrand.

Eftersom jag nu är inne på porslin så bläddrade jag lite i denna bok;

En bok som främst tar upp det europeiska porslinet under 1700- och 1800-talet. Men författaren listar även några av Kinas dynastier och har avsatt ett avsnitt för japanskt porslin.
     Kinaporslin är en outgrundlig källa till bryderi så jag lämnar det därhän och citerar istället ett stycke i boken, rörande Sèvresfabriken.

För att göra en lång historia kort - Den Kungliga fabriken i Vincennes flyttades till Sévres. Den hade det dock inte så lätt, ekonomiskt sett och "Ett edikt utfärdades med förbud för vem det vara månde att tillverka, måla, förgylla och t.o.m. sälja porslin. De få fabriker som redan arbetade under privilegier tilläts inte att använda annan färg än blått /.../ Man var 1766 tvungen att mildra strängheten i denna lag och varor i blått och vitt blev tillåtna i alla fabriker, däremot icke förgyllning. Figurer var helt och hållet förbjudna."
     Vidare går det att läsa om hur Marie-Antoinett särskilt tyckte om smala vaser, avsedda före endast en blomma. Men vad gäller det här förbudet kring porslinstillverkning så ledde konkurrensen från de andra fabrikerna till att endast Sèvresfabriken fick tillverka porslin, dock var det (tack och lov) inget som någon brydde sig om och vid revolutionen avskaffades alla sådana förbud.

Ibland kan det kanske vara lite svårt att skilja fabriksmärkningarna åt då de kan tyckas snarlika om en inte har något att jämföra med.

Till exempel Meissen, som inte enbart är enormt kopierad utan det finns även andra fabriker som använder sig av svärd som märkning.

Svenska serviser

För rätt länge sen damp det ner en bok från ICA bokförlag, här hos mig. De flesta inom retrosvängen känner till den som en bibel och som porslinsporr. Jag pratar nämligen om Svenska serviser 1950-1975 av Michél Carlsson och Urban Orzolek.

En bok som inte enbart listar olika servisdekorer och modeller;

eller visar upp vackra bilder på porslin vi känner igen eller dekorer vi aldrig sett tidigare.

Författarna tar nämligen även upp historiken kring de kändare porslinsfabrikerna och summan av kardemumman är lite att de flesta ingår i samma koncern - utom Gustavsberg.

      För att göra en lång historia kort; Arabia är dotterföretag till Rörstrand, Göteborgs porslinsfabrik köptes av Rörstrand i början på 1900-talet, på 30-talet gick Rörstrand ihop med ALP (Linköpings porslinsfabrik), på 60-talet blev Rörstrand uppköpta av Upsala-Ekeby, som då redan ägde Gefle och Karlskrona och på 80-talet slumpade det sig så att Rörstrand kom att ingå i Hackman-koncernen och senare övergick huvudägarskapet till IittalaGroup.  Smårörigt, men oerhört intressant ändå. 

Boken innehåller även en prisguide, som kanske inte är helt aktuell - boken trycktes 2010. Priserna baserar sig iallafall på slutpriser på tradera och utgår från medianpriserna för mattalrikar, minus fraktkostnaderna. Men jag tar mig en titt och konstaterar att en av mina favoriter, Tuff-tuff, från 60-talet, skulle betinga ett pris på 135-240 kr.

På Tradera ser jag att dekoren tillskrivs Marianne Westman, boken upplyser oss dock om att det inte ännu finns någon upphovsman/kvinna angiven för denna servis.
      Det dyraste priset jag hittade var 495 kr och det billigaste 169 kr, bland de senast avslutade auktionerna.

En av de serviser jag aldrig har sett tidigare är Trafiklekskolan från 50-talet;

 Som syns överst i högra hörnet.
Den har inte heller något angivet pris i prisguiden och jag gissar på att det beror på att den är ovanlig, snarare än att den är så oeftertraktad att ingen köper den.

Det jag saknar i boken är vilka delar som ingick i en servis, annars är den toppen att ha som referenslitteratur.


Den finns att köpa hos tex Bokus och Adlibris.

Böcker till salu

Här säljs det böcker för fulla muggar;

Eller några böcker iallafall. Det är lite märkligt med böcker och tradera kan jag tycka. För folk kan låta bli att köpa böcker på loppisar, men på tradera handlar man.
Själv håller jag på och rensar bland mina böcker, så det blir inga köp för min del.

Yoko Ono och grapefrukten

1964 gav Yoko Ono ut boken Grapefruit. Tryckt i 500 exemplar. I Tokyo. På eget förlag. Ett av dessa fick resa med Yoko Ono, från New York och till Moderna Museet i Stockholm, där det nu finns att beskåda under utställningen som pågår mellan den 6e juni till den 16e september.
      Det är curator: Cecilia Widenheim som förvandlat boken Grapefruit till en alldeles egen utställning. Ja, naturligtvis i samarbete med konstnären och ikonen Yoko själv.

Grapefruit är i sig ett konceptuellt verk bestående av skrivna instruktioner. Eller event scores, som de kallades då. Event för händelse och score för uttolkning. Ett koncept Yoko Ono använt sig av även i denna utställning, då hon och Moderna Museet skickade ut en instruktion till olika samtidskonstnärer för att få deras tolkning. Search for the Fountain, en instruktion som ungefär gick ut på att finna en fontänförälskelse och ett budskap om kärlek.

Yokos egen tolkning av Search for the Fountain

Fontän, som är en återkommande metafor hos Yokos verk, men som även kan ses hos Duchamp och hans urinoar som flyttade in i utställningssammanhang 1917. Widenheim drar även gärna kopplingen till fluxusrörelsen, som hämtat sitt namn från latinets att flöda.

Att försöka sammanfatta Moderna Museets utställning med Yoko Ono är något av en omöjlighet då den till stor del tar plats i betraktarens tankevärld. För man läser inte bara en instruktion och fastnar i poesin, man försvinner även in i en icke så greppbar fantasivärld.
      En av instruktionerna lyder; Observe three paintings carefully. Mix them well in your head.

När Yoko Ono själv följde sin instruktion valde hon verken ovan. Det är Léger, Manzoni och Dubuffet.

Och om vi blickar mot taket i Yoko-rummet ser vi Sweet Summer Dream! Ett verk som lever vidare via besökarna i form av ord eller bild.

Och på twitter fortsätter Yoko Ono att fascinera;

Och jodå, det är Yoko som twittrar. I Svenskan svarar hon;
– Vaddå, tror du jag använder mig av någon slags klon? Det behövs inte ännu, säger hon förnärmat.
På frågan ifall det verkligen är hon som skriver inläggen.
Och med dagens DN kunde 5 prenumeranter vakna med Yoko Onos autograf i sin tidning.

Och för den som inte sett Cut Piece kan du göra det via youtube.

I böckernas värld

Denna bok kanske inte ser så mycket ut för världen;

Jag fick med den i en boklåda jag ropade in på auktion, tidigare i år. En boklåda som innehöll lite blandade godbitar om, främst, antikviteter, smycken, porslin och mattor.
      50kr + provision betalade jag.

Om man bläddrar lite i boken så upptäcker man att den innehåller handkolorerade träsnitt;

Jag tänkte att jag väl borde göra en googling vid tillfälle. Så idag skred jag till verket och fann att denna bok fanns till salu för mellan 178 dollar - 291 euro.
      Så det var mitt lilla auktionsfynd det.

Ny läsning på färden

Bok två ur högen blev servisnördens bibel.

Jag insåg rätt snabbt att även om man snabbt känner igen en Blå eld eller en Berså, så ligger jag rätt mycket efter när det gäller historien bakom alla porslinsfabriken, som mestadels verkar ingå i samma koncern. Lite spännande.

Silfver, silfver, silfver

Kanske var jag lite partisk när jag valde första boken ur boktraven från ICA Bokförlag. Men jag kan helt opartiskt säga att detta är en bok som alla borde ha i sina hem.

Modernt svenskt silver av Sofia Ruding Silfverstolpe.

Jag har sällan läst en så faktaspäckad bok, som varit så pedagogiskt utförd.
      Sofia inleder med att berätta om ordet silvers ursprung och betydelse, för att sedan förklara materialets egenskaper vidare till hur man skiljer silver från nysilver och pläter. Och denna pedagogiska stil går igenom hela boken, utan att bli övertydlig, för allt vävs smidigt in och knyts ihop till en komplett historia. Även den, i silvrets värld, oinvigde kommer efter en kort bläddring i denna bok att börja säga corpus istället för bruksföremål - när det gäller silver.  -  Corpus kommer från latinet och betyder kropp, som är anledningen till ordets användande; det handlar om silverföremål som har en kropp.

Efter det inledande fokuset på materialets historia så presenteras 32 silversmeder;

Från arkitekter som Ferdinad Broberg till prinsar som Sigvard Bernadotte till Anna Atterling och Jenny Edlund, vars alster visas i uppslaget på bilden ovan. 

     Edlunds skål, som skymtar fram i nedre, högra, hörnet är uppbyggd av silverremsor, som böjts till öglor, lötts ihop och fogats samman. Man kan tänka att det tog tid och planering för att få den att inte falla ihop av sin egen tyngd. Och som Sofia beskriver den "tar man i den så både darrar och rasslar den".

Naturligtvis berättar Sofia även en hel del om den främste förnyaren av sakralt silver - Wiwen Nilsson. Bland annat den dråpliga historien om hur Lunds domkyrka, 1945, beställde en kräkla, ljusstakar och vaser av Stockholmssmeden Erik Fleming, istället för av Lunds egna stolthet. Man kan ju bara tänka sig hur bittert det måste ha känts för herr Nilsson ...
      Bukowskis har ju nyligen haft Vårens moderna auktion, som bevisar Wiwen Nilssons omåttliga popularitet.

skärmdump från http://www.bukowskis.com/auctions/566

Lite tydligare; utrop 125 000 - 150 000 kr, klubbat pris: 165 000 kr.

Mitt senaste auktionsinrop och en gammal soffa

Mitt senaste auktionsinrop blev en kartong med böcker.

Jag fick betala 118 inklusive provision. Men enligt min lakej, som hämtade föremålet i Örebro, så var det jättemånga fina böcker som inte syns på bild. Bland annat en utställningskatalog med handmålade japanska teckningar från 1910 eller däromkring.

På samma auktion fanns även vad jag kallar ett litet mini-fynd.

Denna Carl Malmstenssoffa "Visingsö" klubbades för 110 kronor. Okej, det är ingen dyrgrip. Även om soffan hade varit i tipptopp hade du kunnat få den för någon tusenlapp. Men för en inredningsnörd tycker jag att det här var ett fynd. Ny klädsel i nåt fräckt tyg och den kommunicerar med dagens värld på ett helt annat sätt.

Och någon dag ska jag ta reda på ifall Carl är släkt med Yngwie.

Böcker, ljuvliga böcker

Hämtade precis ut ett paket, fyllt med skatter, på posten. Det var från Ica Bokförlag, ett av de förlag som ger ut massor med spännande böcker för oss pryltokiga.

Jag återkommer med lite mer information och omdömen kring böckerna snarast.

Nancy Drew, som blev Kitty

Biblioteken runt om i Sverige brukar ju med jämna mellanrum rensa ur bland sitt bestånd. Jag vet inte riktigt hur urvalet sker, men ibland är det för att de byter system och dylikt.
     Ibland hamnar böckerna på den stora bokloppisen utanför Hällefors. Ibland säljs böckerna ut för några kronor. Och ja, ibland skänks de bort.
     En bok som jag räknar till ett av mina fynd vid ett bortskänkartillfälle är denna;

En bok som tar upp B. Wahlströms olika bokserier. Den är rena nostalgitrippen.

 Men visst har jag mina Kitty-böcker kvar i en kartong i förrådet. Och visst händer det att jag utökar den samlingen de tillfällen jag ser de äldre versionerna billigt på loppisar.
      Den första Kitty-boken kom 1930 i USA, medan det dröjde till 1952 innan den första boken kom ut här i Sverige. Det var Kitty som detektiv - Klockmysteriet. Som författare står ju Carolyn Keene, men egentligen är det från början ett författarkollektiv som skrivit dessa böcker och flera andra liknande böcker. Denna sammanslutning gick under namnet Stratemeyersyndikatet, men den författare som skrivit 23 av de första 30 böckerna är  Mildred Wirt Benson och det var först på 1980-talet, som hon "avslöjades" som en av författarna. Kitty i spökhuset, som är nummer 2 i ordningen, sägs vara Mildreds favorit bland Kitty-böckerna. I USA finns det över 500 boktitlar, som alla handlar om Kitty och de fortsätter att ges ut. Första upplagan av den allra första boken kan man köpa för ungefär 30 dollar, så värdet på dessa böcker är ynka i jämförelse för vad de har betytt för generationer av ungdomar.

      Och jo, det finns 3st Kitty-filmer, från 1938, 1939 och 2002 och på 1990-talet gick en tv-serie på Tv3; Kitty och bröderna Hardy.  Jag har inte sett varken eller, men det kanske börjar bli dags.