Stop och belägg

Jag har än så länge bara hunnit bläddra så smått i denna bok;

Men den är helt briljant. Även om en inte är ett endaste dugg intresserad av vare sig tenn, koppar eller mässing. Då undrar ni ju genast vad det är som är så briljant med denna bok. Jo, det är för att den innehåller formuleringar som denna; Och brons var av yttersta vikt eftersom man kunde tillverka vapen av brons - och krig var ju då som nu en av människan omhuldad sysselsättning.
 

Bild lånad från Magasin 5

Nå, jag tänkte att jag skulle ta oss in i tennstopens värld.

Bild lånad från Auctionet

För om vi tittar närmre på begreppet stop så upptäcker vi det genialiska med det. Jag kan inte säga exakt när tennstopen började tillverkas, men för enkelhetens skull säger vi flera hundra år sedan.
    Vad är det som är så spännande med stop då? Bortsett från att du kan dricka mjöd ur dem?
Jo, det är ju faktiskt en måttenhet. Stop, liksom kanna.

     Det innebär att ett stop är i runda slängar 1,3 liter och en kanna är 2 stop. Mindre stop delas helt enkelt upp i halvstop, kvartstop, halvkvarter osv ned till det minsta måttet "jumfru/jungfru" som är en 1/4 kvarter = 1/32 kanna = 0, 08179 liter.

Men det tar inte slut där. För in i beräkningen kommer även terrinen, som allt som oftast hade en volym av 3 stop.

I samlandets värld

Ibland är det så otroligt spännande och intressant att få prata med samlare. Särskilt när det rör sig om samlarområden man själv inte så där ofta stöter på.

skärmdump från http://www.kolonn.se/

I lördags fick jag lära mig att detta egentligen är en Aikuchi, men det var inte så noga. Aikuchi, som är ett sätt att montera de japanska dolkarna på. De saknar parerplåt, vilket gör att handtag och skida sluts samman helt perfekt. En föregångare till Wakizashin, som blev populär hos överklassen under Kamakuraperioden.
     Efter att ha sett handtaget skiljas från dolken med hjälp av lite specialverktyg fick jag se att det är under handtaget som inskriptionerna sitter och jag fick veta att denna samlare uppskattade denna tantō (dolk) till att vara från 15-1600-talet. Dock var inte detta alltid bra, då de massproducerades den perioden. Själv var jag mer imponerad över att något så gammalt finns kvar.
      - den kom med ätpinnar, som ibland inte alls var ätpinnar utan bara endast en pinne - denna användes då för att klia sig i örat eller skalpen med. Fascinerande hur ett vapen ska tillgodose alla behov. Välplanerat och organiserat.