Moderna Museet startar pod

Hur gör man för att lära sig förstå modern konst, vad gör en överintendent på dagarna (egentligen) och är det förbjudet för en Moderna Museet-anställd att skratta åt ett konstverk? I premiäravsnittet av Moderna Museet-podden träffar Kristin Lundell den avgående museichefen Daniel Birnbaum för ett samtal om hans tid som överintendent, om konst i allmänhet och Moderna Museet i synnerhet.

Moderna Museet har en av världens främsta samlingar av modern konst och har sedan öppnandet 1958 presenterat hundratals utställningar. Lokalerna på Skeppsholmen i Stockholm och på Ola Billgrens plats i Malmö är lika mycket en mötesplats för konstnärer och besökare som mellan konstformer och kulturuttryck.
Vid sidan av det publika arbetet pågår också annan verksamhet på Moderna Museet. Dagligen utförs varsam konservering av verk ur museets 130 000 föremål stora samling. Varje vecka anordnas konstkurser för exempelvis hemlösa kvinnor och i mötesrummen beslutas både vilka verk som ska hämtas upp från magasinet och vilka nyförvärv som ska göras. Men hur konserverar man egentligen ett konstverk av papper? Hur bestämmer man vilka verk ur Moderna Museets stora samling som ska tas fram och hängas i utställningssalarna? Och varför reagerar inte en konstpublik lika utlevande på sina upplevelser som exempelvis konsertbesökare?

 

I tio avsnitt kommer Kristin Lundell, pressekreterare på Moderna Museet, att röra sig runt i museets olika verksamhetsdelar. I premiäravsnittet träffar hon Daniel Birnbaum som vid årsskiftet lämnar arbetet som överintendent efter åtta år på posten. Det blir ett samtal kring konstens roll i samhällsdebatten, om hur man gör för att hitta en väg in i den moderna konsten och vad han egentligen tänker varje gång som det kommer ett regleringsbrev med instruktioner från Kulturdepartementet.

Moderna Museet-podden kommer ut med tio avsnitt under våren. Avsnittet med Daniel Birnbaum finns att lyssna på från och med idag den 17 december där poddar finns.

(Intromusiken är ”Walk on by” med El Perro Del Mar. Podden produceras av produktionsbolaget Rundfunk.)

Salvador Dalí till Antikmässan

I samband med Antikmässan i Stockholm och Mollbrinks Konst finns det möjlighet att besöka den hittills största utställningen med Slavador Dalís bronsskulpturer.
En av de största skulpturerna är fem meter hög och väger tre ton. Det är Persistence of Memory, som kommer att finnas vid Brunkebergstorg.

Totalt kommer ett knappt 40-tal skulpturer att visas upp, varav tre stycken är av "monumental" storlek och kommer att finnas i city, resterande kommer att visas upp på själva Antikmässan.

De tre monumentala skulpturerna placerade i Stockholms city är:
Persistence of Memory, Brunkebergstorg. Höjd: 5,0 meter. Vikt: 3 000 kg.
The Nobility of Time, Kungsträdgården. Höjd: 4,9 meter. Vikt: 1 350 kg.
Woman Aflame, Norrmalmstorg. 3,6 meter. Vikt: 500 kg.

Samtliga skulpturer kommer att vara till salu. 

Antikmässan ­– 14-17 februari på Stockholmsmässan

Gunila Stierngranat som illustratör

Denna gången blir det några illustrationer av signaturen Gunila S.

Gunila Stierngranat (1902-1960) tecknade bla serier, vykort och illustrationer till tidningar samtidigt som hon själv skrev och illustrerade egna barnböcker.

1938

1939 

1939

1949

Som lite kuriosa kan nämnas att Gunila även han med att träna hagasessorna i skridsko, då hon själv hade talang för konståkning, samt att framsidan till julalbumet av Kalle Anka, 1961 är tecknat av Gunila S.

Christel Schleich som illustratör

Denna gång blir det två illustrationer av Christel Schleich. Båda är från Vårt Hem och årtalet är 1950.

Eva Lindstedt som illustratör

Den här gången bjuder jag på några illustrationer av Eva Lindstedt. Jag har lite svårt att hitta någon information på www, men om jag gissar så är det samma Eva som senare blev Eva Lindstedt-Nordenson och har gjort framsidorna till bla några av Enid Blytons böcker.

1949

1949

1949 

1950

Birger Selin som illustratör

När jag bläddrade i tidningen Vårt hem, som jag nämnt tidigare, så la jag inte bara märke till Hans Arnolds illustrationer utan även alla andras. Eftersom jag tycker att det vore lite tråkigt om dessa konstnärer börjar falla i glömska, så jag tänker att jag passar på att dela med mig av några illustratörer. Den här gången blir det Birger Selin.
Dessa är från 1950 samt 1951.

Hans Arnold som illustratör

Jag har tidigare skrivit lite kort om Hans Arnold, en konstnär som jag själv totalt älskar. Nu när jag har hållit på med att rensa bland alla gamla tidningar, så uppmärksammade jag några av hans tidigare illustrationer i 40/50-talets Vårt Hem.
     Jag tänkte att jag visar upp några här, eftersom de skiljer sig lite från det detaljerade formspråk vi annars är så vana vid att se.

Dessa är ifrån 1949 samt 1950.

Tamara de Lempicka och Madonna

Tamara de Lempicka (1898  1980) föddes i Polen, men under ryska revolutionen 1917 arresterades hennes man, Tadeusz, och efter att ha fått hjälp från bla Sverige att få honom frisläppt så flydde paret till Paris. De livnärde sig, till en början på att sälja av familjens smycken och juveler, då Tadeusz inte lyckades hitta något arbete, men så bestämde sig Tamara för att hon skulle bli konstnär. Något vi är tacksamma över. 

Här ovan är Ung kvinna i grönt, som för närvarande hänger på Musée national d'art moderne, i Paris. Men det är inte bara på museerna du kan hitta Tamaras konstverk.

I Madonnas video till Open Your Heart, skymtas Lempickas Andromeda, skymta förbi under de inledande sekunderna.

Vi kan även se den på väggen hemma hos Madonna.

I Madonnas video Vouge, skymtar bla Lempickas porträtt på Nana de Herrera.

Även det konstverket kan vi se på väggen hemma hos Madonna.

Lempickas målningar kan, idag, kosta flera miljoner. Jag hittar inga resultat för just detta verk, men en försäljning av en kopia kan se ut så här hos Auktionshuset Metropol;

Klubbad för 4800 kronor.

I videon Vouge syns även andra verk skymta förbi, bland annat Femme à la mandoline.

Etsning, klubbad för 293250 kronor hos Bukowskis

Marie-Louise Ekman på Moderna Museet

Mellan den 17/6 och den 17/9 i år, så har Moderna Museet i Stockholm en fantastisk utställning med Marie-Louise Ekman. Med den 350 verk starka utställningen visar både Ekman och Moderna att hennes position i konstvärlden är mer än påtaglig.
      (Jag vill även passa på att nämna att curator för denna utställning är Jo Widoff, som även curerade Modernas utställning med Yayoi Kusama och jag är en av de som hoppas på att Widoff får fortsätt ta plats med sina spännande utställningar)

För mig har Ekman alltid varit en stark feminist. En högljudd och kompromisslös feminist. Men hon har även fått kritik, från andra håll, för att hon inte varit tillräckligt högljudd, inte tillräckligt tydlig,
     En del av den kritiken kan bero på att hon, Ekman själv, i en intervju har sagt "Jag har aldrig kallat mig feminist, jag är min egen underjordiska befrielserörelse" och ibland kan det vara svårt att bli innesluten i den feministiska världen med ett "man får göra som man vill".
     Samtidigt har Ekman anklagats för att vara för provokativ, för högljudd.

En Salvador Dalí-man och en Olle Baertling-tavla

, 1980

En Picasso-dam och ett par, 1978

Hon approprierar flitigt på de manliga ikonerna inom konstvärlden. Baertling, Dalí, Picasso och visst, det kan ses som kaxigt, som ett övertagande, som myteri. Men någonstans där i bildernas lekfullhet finns också något kärleksfullt som gör att det känns som ett utforskande, som om Ekman har en vilja att förstå varför Baertiling målar som Baertling gör - och som en icke-Baertilngfantast är det något jag även undrar över. Det är inte bara motståndet och andra sidan hon approprierar, det är även inspirationen och inspiratörerna.

Marie-Louise Ekman, Striptease, 1973 ©
Marie-Louise EkmanBildupphovsrätt 2017

Marie-Louise Ekmans berömda Striptease i ny tappning anno 2015

Marie-Louise Ekman, Målande fågelbarn och Striptease, 2015-16 ©
Marie-Louise Ekman Bildupphovsrätt 2017

Jag är övertygad om, och hoppas, att Ekman får ännu fler fans i och med denna utställning.

Yayoi Kusama, prickar som betyder

Idag öppnade Moderna Museets utställning Yayoi Kusama - I oändligheten.
      Äntligen! säger jag, som blir helt lycklig av Kusamas verk. Ändå är det svårt att prata om lycka i det här sammanhanget. En konstnär som använder självutplåning som begrepp, som målar sina hallucinationer som en slags självmedicinering och för att försvinna in i en allomfattande tomhet.
     En konstnär som gjorde verk under namnet Sex Obsession, inte för att hon var besatt av sex utan för att hon var rädd för sex.

En konstnär som gjorde mjuka fallosar för att smälta samman med den världen, självutplåning.

En konstnär vars  projekt Eternal Soul var tänkt att resultera i 100 målningar, men vars maniskt arbetande upphovskvinna nu producerat över 1000 verk;

och det nya målet är nu 2000 st, men som hon säger - hon kommer att fortsätta måla efter det att hon dör.

Rädslan för mat som blev till Food Obsession.

Rädslan, självutplåning, tomhet, mani, psykisk sjukdom. Men det ligger ändå något vackert, något barnsligt, en storhet, en lekfullhet, en nyfikenhet, en önskan och även i de verk där Kusama inte använt sig av sig själv i verket så är hon högst närvarande. Donald Judd sa att det är inte målningen man ser, utan arbetet bakom. Jag ser Kusama.

"I believe I’m going state-of-the-art on fashion."

 Och det gör mig nyfiken, lycklig och villig att ta reda på vad som finns bakom nästa dörr; Lite som att förirra sig i sagan Alice i underlandet.

"Earth, moon, sun and human beings are all represent dots; a single particle among billions." 

Läs även andra bloggares åsikter om Yayoi Kusama, Moderna Museet, Konst

Fyndläge

Har helt förälskat mig i dessa teckningar och målningar av Björn Hinders;

Dessa kommer i en mapp med lite andra teckningar och säljs just nu på Auktionshuset Kolonn. Jag känner att det kan vara ett fyndläge på dessa.
Ett annat fyndläge kan vara denna taklampa, särskilt om en lyckas klura ut upphovsmannen/kvinnan bakom denna.

För att komma till den här 60-talslampans auktion, så klickar du här.

Vidare finns även Carl Johan Eldhs fina skulptur ute till försäljning på samma auktionshus.

Och det beror ju på vad du är villig att betala. Just nu är den uppe i 3200 kr med 7 dagar kvar av auktionen, men här är en tidigare försäljning - för att jämföra.

Där slutsumman blev 14025 kr.

Men min favorit just nu, som det då kanske inte direkt är fyndläge på, är dessa spegellampetter från 1800-talet.

Och här hittar du denna auktion.