Gamla bekanta i Tokyo

Någon gång, rätt snart efter landning, insåg jag att jag borde ha haft med mig en tygkasse. Så vi letade. Och letade. Vi hittade en TGRbutik som hade kattkassarna, men det kändes sisådär att köpa en kasse jag kan köpa i Sverige, så vi letade vidare. Det var lättare sagt än gjort. Iallafall att hitta någon till ett rimligare pris än 100 kr. Men vi gled in i en av de där stora butikerna som säljer det mesta i de flesta kategorier. Där sprang jag på lite gamla bekanta...

 Lisa Larsons grejer görs ju i den del varianter särskilt gjorda för den japanska marknaden...

 En plastburk kostade kring 2200-2400 yen, (gånger 0,07 = kronor)

Och populära Mumin. Jättepopulära Mumin. Men jag höll mig från att köpa någon mumingrej när vi var på våra loppisrundor.

Även hos Mandrake (leksaksbutiken jag skrev om igår) gick det att köpa sina vintageMuminfigurer.

Vi passade även på att svänga förbi Marimekkobutiken i Harajuku

För sent såg jag skylten om att det inte var tillåtet att fota där inne... vilket jag tror kan bero på det här;

 Detta att de vill försvåra det här med att kopior sprids.
Nu var det här i och för sig var de enda "kopior" vi såg till. Vi letade en halv dag efter den här butiken som jag hade råkat läsa om på nätet. Inte direkt en 100 yen store, men en affär med lite billigare inredningsgrejer, ungefär som ett litet Lagerhaus. Dock kändes kvalitén lite för trist så det blev inget köp för min del här heller. Jag hade ju annars tänkt fylla väskan med Bersåkopior, men några sådana såg jag inte till.

När det gäller priserna i Marimekkobutiken så var de nog ungefär de samma som här.

IKEA, 1957

Och så bläddrade jag i en Ikeakatalog från 1957;

Och simsalabim så kan du köpa Trinett (fast under namnet Knäsjö) på IKEA idag - nyproducerad för 699 kr.

Och så har jag på skoj räknat ut att dåtidens 49 kr motsvarar 629 kr idag.

IKEA, 1956

Jag bläddrade i en Ikeakatalog från 1956;

 

Det mesta känns ju stilmässigt bekant, även fast det kanske inte just är IKEA som varit upphovföretaget;

Som bordet med perstorpsplattan...

Fast stolen Winni kan du få tag på än idag - fast på auktion.

Även om jag personligen, efter att ha kikat runt lite, kan tycka att ett utrop på 3000 kr är lite saftigt.
Om vi räknar om dåtidens 81 kr till dagens pris, så skulle det vara lika mycket som 1087 kr.

Julia Caesar

Tidigare när jag skummade igenom Internet efter bilder på Julia Caesar så upptäckte jag hur förhållandevis få det fanns, så jag tänkte att jag bjussar på två stycken. Dessa har jag scannat in från några av de lobbykort jag äger.  Nu minns jag inte på rak arm ifall båda är från filmen Bomans pojke, eller om det bara är det ena, men jag tror så.

Julia föddes 1885 och dog 1971 och gjorde sin debut som 20-åring spelande en döv tant på 100 år. Och förutom alla filmer så som tex Gröna Hissen, Anderssonskans Kalle och Swing it, magistern! så hann hon även knipa en plats på Svensktoppen. Det gjorde hon i slutet på 60-talet med den svenska versionen av The Yankee Doodle Boy, som då hette Annie från Amörka.

Stjärna, sa ni

Och nu kommer det inte att handla om design eller retro. Inte om musik, film eller konst. Nu kommer det istället att handla om chips.
Jaja, ok, Estrellas chipspåsar kan väl gå under designkonceptet.

Det är nämligen som så att hos Den rockande kocken kan en tävla om en låda chips. Aa, ni fattar, svårt att motstå.

Med risk för att varumärkesplacering (som inte är meningen utan jag blev bara nyfiken) så kan jag ju passa på att nämna att Estrella grundades redan 1946 av Folke Andersson. Dock handlade det om bananimport. På 50-talet tänkte sig dock Folke att nu leker livet, nu ska jag dra till NY och se lite boxning. Ja, eller något ditåt tänkte han kanske... möjligtvis ... Där testade han och hans kamrat lite potatischips och så snipp snapp snut så börjar han tillverka chips här i Sverige.

Var tvungen att låna en liten retroannons
från Kuriosapaviljongen

Och en ifrån Radiomagma

 

 

Pop Konst Design

Först ett statement. Kommer ni ihåg när det var fri entré på museerna? Den där sommaren när man hängde gång på gång på gång på Paul McCarthy-utställningen bara för att den var så sjukt intressant -  med betoning både på sjukt och intressant. Och framför allt lärorik.
       Tänk om politikerna faktiskt kunde inse detta och ge oss konsten tillbaka.

Nu till Moderna Museets utställning Pop Konst Design, som öppnar den 29e juni. En utställning jag kommer att återkomma till senare, för bland det första som fångade mitt öga var;

Ja, det var något i bakgrunden på denna grovkorniga bild, föreställande utställningens curatorer Mathias Schwartz-Clauss och Matilda Olof-Ors. Ser ni där. Den rektangulära boxen på väggen?
       Den innehåller denna lilla filur och i mitt stilla sinne förväxlade jag robot med robot...

Men vart hittar vi då hens kompis? Om inte här;

robot

ABBA och Monsterlisa har något gemensamt

De allra flesta känner nog igen hans illustrationer någonstans ifrån,

Just det, Hans Arnold (1925 - 2010), Schweizfödd, svensk konstnär, som jag personligen är oerhört nostalgisk inför. Jag minns när jag var tonåring och under en semester slukade rysarnovellerna i en bunt gamla Allas Veckotidningar, samtidigt som jag fascinerades över de tillhörande illustrationerna. 

Jag säger inte att allt han har gjort tilltalar just mig, men med Monsterlisa tycker jag att han plockar ännu en poäng och lägger till en lång rad myter och analyser. 

Nåväl, på Auktionshuset Kolonn säljs just nu "Ylva" (serigrafi) av nämnde konstnär och japp, den skulle gärna få flytta hem till mig;

Till Auktionen

Påskens fynd

Jag var på ett flertalet loppisar under påskledigheten och får återkomma med bilder vad som köptes på dessa. Dock var nog det största fyndet det som jag fick hem från ett tidigare auktionsinrop.

 

För efter att ha gått igenom kartong med skivor och äldre tidningar så upptäckte vi att Anita och Televinken minsann hade lämnat en hälsning.

 

Det ekonomiska värdet är nog rätt minimalt, men ack vilken härlig nostalgitripp det blev - och ja, ett tillskott till min autografsamling.

Åtefunnet minne

Jag råkade förlägga minneskortet till kameran här förut. Därför har det varit lite stiltje på bloggen. Men nu är det åter hemma igen. Men detta inlägg blir lite spontant, eftersom jag fann några bilder från Antikmässan där på kortet. Och det blir även ett litet internt inlägg, eftersom de bilder jag valt är bilder från min barndom. Eller nej, det är det ju inte, det är ju självklart bilder från mässan, men tingen på fotografierna är saker som fanns i mitt hem och som jag lekte lite med. Jodå.

Först har vi denna flaska, som är en flaska för herrcologne;

Tyvärr minns jag inte tillverkaren eller märket, men skulle jag gissa, så skulle jag gissa på Avon. Avon grundades 1886 och jepp, till och med Joe DiMaggio har gjort reklam för Avon.

Nå, vidare till smyckeavdelningen;

En sådan brosch finns i mamsingens smyckeskrin. Jag tror säkert att hon använde den då på 70- och 80-talet. Jag vet tyvärr inget mer om den annat än att den såldes för 145 kr på mässan. Gissar att det är en 60-talare eller tidig 70-talare. Jajust ja, parfymflaskan såldes för 175 kr.

Och så hamnade vi i en lite suddig vinter. Men tomtarna vi hade hemma var bland annat av den modellen som ligger där med alvöron och gapar. 90 kr såldes den för och fanns hos Antikboden Landsbro. De övriga tingen fanns hos Vara-Fyndet.

Tomtar på golvet

Jag gör en snabb uppdatering från Antikmässans dator. Det är otroligt skönt att strosa runt och bara titta på allt, hälsa på gamla vänner ...

Den här kompisen hittade jag hos Jons Antik och Kuriosa. Vi kom bra överens och delade intresse - att titta på gamla grejor. Tyvärr var han inte så talför, men han såg mycket glad och tillfreds ut.

Nä, åter till allvaret.