Dagdrömmar

Temat för vårens Formexmässa är Day Dream. Varför de väljer engelska över svenska vet jag inte. Kanske för att de vill få in fler utländska företag. Möjligt. Hur jag fick lära mig att en av trenderna är mässing, som börjar slå ut kopparföremålen. Helt ärligt har jag haft svårt att känna av någon koppartrend, men den finns och har säkert funnits där. Annars tyckte jag mig ännu kunna känna av denna retrotrend, fast i ny tappning. Det här med att vi vill att våra nya designföremål ändå ska kommunicera med det vi finner bekant, stå i samklang med historien.

Pysseltips - Ljusstake

Kay Bojesen

Ny servis i retrotappning

Pettson och Findus kom 1984

Spår av Ernst

Sagaform firade 20 år, detta är deras första produkt
- hängmatta för bananer

Snyggt klädda stilmöbler

Snygglampan

Och snyggkoppen

Piet Hein Eek för IM

Jag köpte mina julklappar på IM -
(Individuell Människohjälp that is)

Vill en inte ha glaskanna kan en välja plast
- från Guzzini

Och del av utställningen som tolkar temat Dagdrömmar

Snygg i plast

Nu kommer en liten efterlysning. Jag försökte nämligen hitta information om silversmeden Siv Lagerström, men det var lite lättare sagt än gjort upptäckte jag.

Modell: älskade filliluren!

Det hela började en dag på Domino Antik, när jag förälskade mig i dessa plastringar. Om jag inte minns helt fel, så låg priset på runt 600 kr/st. Och jag känner att jag vill veta mer om designern bakom dessa underbara färgklickar.
      Nåväl, under den lilla surfrundan fann jag andra försäljningsställen;

Stockholms Auktionsverk

Men jag kan avslöja att dessa ringar såldes senare på stadsauktionen, som var samma år (2011) i december, för 550 kr och hade då ett utrop på 1200 kr.

Men om du är snabb kan du hitta en i grönt på Tradera för 399 kr + porto;

till auktionen

Nåväl, dessa ringar tillverkades, uppskattningsvis, mellan 1968 - 1979. Och ifall någon råkar sitta inne med Antik & Auktion nr 12, 2008 eller Svensk smyckekonst av Anne-Marie Ericsson (Nej, jag vill inte betala 500 pix på bokbörsen) så är jag intresserad. Åtminstone av dessa sidor.

Plast i stora lass

Det är något med italiensk design som gör att man oftast lätt känner igen den på långt håll. Det gör att man antingen älskar den eller hatar den, för den är sällan något som bara passerar. Själv skulle jag gärna ha en röd Joe Colombo-hurts (Boby), som egentligen är gjord för att underlätta till exempel på kontoret, medan jag då skulle vilja ställa den i badrummet.

 

Japp, visst finns den i MoMAs samling.

När jag var på Formexmässan så var det en monter som stack ut ordentligt. Riktigt som godis. Och visst var det italiensk design. Och visst var det plast.

Guzzini är egentligen Fratelli Guzzini, det vill säga Bröderna Guzzini. Företaget grundades 1912 och det var runt 1938, som de började experimentera med plexiglas. Bland de olika designer som har jobbat åt Guzzini kan jag nämna till exempel Shin och Tomoko Azumi, ett japanskt designerpar med studio bland annat i England. Men de har designat åt många företag och deras design finns representerad på flera museer. Själv snubblade jag över Azumis design när jag gjorde lite research åt ett avsnitt med Antikdeckarna. Närmare bestämt denna stol, var det som jag fastnade för.

 

Men naturligtvis ska jag även passa på att nämna att även Luigi Massoni finns representerad på MoMA med sin Guzzinidesign.

Och åter till Fratelli Guzzini, för nog finns det vissa saker som känns extra bekanta - även om du kanske inte varit medveten om att det varit just Guzzini.

 

Dessa salladsbestick dök till exempel upp redan på 1940-talet. Vad designen kallades då, vet jag tyvärr inte, men idag går de under namnet Vintage.

Och där i högerkanten på första bilden, visst är det picknickbollarna!

 

Fast kanske är vi mer vana att se dem så här;

 

Vi som hänger mer på auktion och loppisar än i butiker med ny design. (Till auktionen, som pågår i 14 dagar till.)

Men inte skulle jag tacka nej till den lite mer tillpiffade 2012-varianten, istället för den bleka 60-70-talsvarianten.

Och Guzzini i Sverige hittar du här.