Dekorer och modeller

För ett tag sedan damp det ner en bok från Carlsson Bokförlag, i brevinkastet. Det var den tunga bibeln Rörstrands serviser - Dekorer och modeller under 280 år av Bengt Nyström och Peter Stenberg.

Den beskriver det den utger sig för att beskriva plus lite till. En kort inledning över Rörstrands historik. Jag kan, som lite kuriosa, nämna att den första tryckta priskuranten med prisers är från 1825.
Det finns även en kort sekvens med stämplar och signeringar på servisgodset. För det handlar om servisgods i mångt och mycket, så när jag försökte hitta mina assietter namngivna som Ringo, så såg det ut så här;

Där Ringo beskrivs som en servis med mörkblå och grå band.

Förklaringen är att min Ringo är en kaffeservis och några kaffeserviser kunde jag inte finna. Däremot kunde jag finna det jag tycker är roligast - barnserviser;

Och japp, jultallrikarna finns med;

Du kan även finna exempel på servismodeller;

Och en något komprimerad översikt över de olika formgivarna;

Men det här rör sig om en nästan 380 sidors buffé med oumbärlig information för oss porslinsnördar.

När allt närmar sig slutet så bjuder författarna på en liten efterrätt i form av en ordlista. Genom denna kan du tex få veta att Opak är ett flintgods med hög halt av kaolin och flinta, som användes från 1877-1926 eller att Sgrafitto inte enbart är en stengodsserie av Josef Ekberg, utan en dekormetod där mönstret skrapats fram genom ett eller flera skikt av slicker eller färgad glasyr. Och japp, slicker är en förtunnad, utspädd lera.

Jag hade naturligtvis även gärna sett en liten notering om vem som formgivit serviserna eller vem som designat vilken dekor.

Boken finns att köpa hos tex Adlibris, Bokus eller Carlsson Bokförlag.

These Boots Are Made for Walkin'

I morse satt jag och surfade lite på Marlene Dietrich och när kvinnor egentligen började använda byxor. Helt utan sammanhang råkade jag snubbla över detta virtuella skomuseum. Och jag tänkte att jag måste dela med mig av min upptäckt.

Sverige finns dock inte med som kategori, men vi brukar ju allt som oftast förväxlas med Schweiz, så...

Och så till en annan trevlig funktion med detta museum.

Om du klickar på bilderna så kan du i de flertalet fall få information om tillverkningsland och årtal.

Stop och belägg

Jag har än så länge bara hunnit bläddra så smått i denna bok;

Men den är helt briljant. Även om en inte är ett endaste dugg intresserad av vare sig tenn, koppar eller mässing. Då undrar ni ju genast vad det är som är så briljant med denna bok. Jo, det är för att den innehåller formuleringar som denna; Och brons var av yttersta vikt eftersom man kunde tillverka vapen av brons - och krig var ju då som nu en av människan omhuldad sysselsättning.
 

Bild lånad från Magasin 5

Nå, jag tänkte att jag skulle ta oss in i tennstopens värld.

Bild lånad från Auctionet

För om vi tittar närmre på begreppet stop så upptäcker vi det genialiska med det. Jag kan inte säga exakt när tennstopen började tillverkas, men för enkelhetens skull säger vi flera hundra år sedan.
    Vad är det som är så spännande med stop då? Bortsett från att du kan dricka mjöd ur dem?
Jo, det är ju faktiskt en måttenhet. Stop, liksom kanna.

     Det innebär att ett stop är i runda slängar 1,3 liter och en kanna är 2 stop. Mindre stop delas helt enkelt upp i halvstop, kvartstop, halvkvarter osv ned till det minsta måttet "jumfru/jungfru" som är en 1/4 kvarter = 1/32 kanna = 0, 08179 liter.

Men det tar inte slut där. För in i beräkningen kommer även terrinen, som allt som oftast hade en volym av 3 stop.

Mer porslin

När jag i förra inlägget skrev om svenska serviser så nämnde jag aldrig Mariebergs porslinsfabrik.

Det kan ju kanske vara på sin plats att jag passar på att nämna att på 1780-talet, innan fabriken lades ner, så köptes den upp av just Rörstrand.

Eftersom jag nu är inne på porslin så bläddrade jag lite i denna bok;

En bok som främst tar upp det europeiska porslinet under 1700- och 1800-talet. Men författaren listar även några av Kinas dynastier och har avsatt ett avsnitt för japanskt porslin.
     Kinaporslin är en outgrundlig källa till bryderi så jag lämnar det därhän och citerar istället ett stycke i boken, rörande Sèvresfabriken.

För att göra en lång historia kort - Den Kungliga fabriken i Vincennes flyttades till Sévres. Den hade det dock inte så lätt, ekonomiskt sett och "Ett edikt utfärdades med förbud för vem det vara månde att tillverka, måla, förgylla och t.o.m. sälja porslin. De få fabriker som redan arbetade under privilegier tilläts inte att använda annan färg än blått /.../ Man var 1766 tvungen att mildra strängheten i denna lag och varor i blått och vitt blev tillåtna i alla fabriker, däremot icke förgyllning. Figurer var helt och hållet förbjudna."
     Vidare går det att läsa om hur Marie-Antoinett särskilt tyckte om smala vaser, avsedda före endast en blomma. Men vad gäller det här förbudet kring porslinstillverkning så ledde konkurrensen från de andra fabrikerna till att endast Sèvresfabriken fick tillverka porslin, dock var det (tack och lov) inget som någon brydde sig om och vid revolutionen avskaffades alla sådana förbud.

Ibland kan det kanske vara lite svårt att skilja fabriksmärkningarna åt då de kan tyckas snarlika om en inte har något att jämföra med.

Till exempel Meissen, som inte enbart är enormt kopierad utan det finns även andra fabriker som använder sig av svärd som märkning.

Svenska serviser

För rätt länge sen damp det ner en bok från ICA bokförlag, här hos mig. De flesta inom retrosvängen känner till den som en bibel och som porslinsporr. Jag pratar nämligen om Svenska serviser 1950-1975 av Michél Carlsson och Urban Orzolek.

En bok som inte enbart listar olika servisdekorer och modeller;

eller visar upp vackra bilder på porslin vi känner igen eller dekorer vi aldrig sett tidigare.

Författarna tar nämligen även upp historiken kring de kändare porslinsfabrikerna och summan av kardemumman är lite att de flesta ingår i samma koncern - utom Gustavsberg.

      För att göra en lång historia kort; Arabia är dotterföretag till Rörstrand, Göteborgs porslinsfabrik köptes av Rörstrand i början på 1900-talet, på 30-talet gick Rörstrand ihop med ALP (Linköpings porslinsfabrik), på 60-talet blev Rörstrand uppköpta av Upsala-Ekeby, som då redan ägde Gefle och Karlskrona och på 80-talet slumpade det sig så att Rörstrand kom att ingå i Hackman-koncernen och senare övergick huvudägarskapet till IittalaGroup.  Smårörigt, men oerhört intressant ändå. 

Boken innehåller även en prisguide, som kanske inte är helt aktuell - boken trycktes 2010. Priserna baserar sig iallafall på slutpriser på tradera och utgår från medianpriserna för mattalrikar, minus fraktkostnaderna. Men jag tar mig en titt och konstaterar att en av mina favoriter, Tuff-tuff, från 60-talet, skulle betinga ett pris på 135-240 kr.

På Tradera ser jag att dekoren tillskrivs Marianne Westman, boken upplyser oss dock om att det inte ännu finns någon upphovsman/kvinna angiven för denna servis.
      Det dyraste priset jag hittade var 495 kr och det billigaste 169 kr, bland de senast avslutade auktionerna.

En av de serviser jag aldrig har sett tidigare är Trafiklekskolan från 50-talet;

 Som syns överst i högra hörnet.
Den har inte heller något angivet pris i prisguiden och jag gissar på att det beror på att den är ovanlig, snarare än att den är så oeftertraktad att ingen köper den.

Det jag saknar i boken är vilka delar som ingick i en servis, annars är den toppen att ha som referenslitteratur.


Den finns att köpa hos tex Bokus och Adlibris.

Stjärna, sa ni

Och nu kommer det inte att handla om design eller retro. Inte om musik, film eller konst. Nu kommer det istället att handla om chips.
Jaja, ok, Estrellas chipspåsar kan väl gå under designkonceptet.

Det är nämligen som så att hos Den rockande kocken kan en tävla om en låda chips. Aa, ni fattar, svårt att motstå.

Med risk för att varumärkesplacering (som inte är meningen utan jag blev bara nyfiken) så kan jag ju passa på att nämna att Estrella grundades redan 1946 av Folke Andersson. Dock handlade det om bananimport. På 50-talet tänkte sig dock Folke att nu leker livet, nu ska jag dra till NY och se lite boxning. Ja, eller något ditåt tänkte han kanske... möjligtvis ... Där testade han och hans kamrat lite potatischips och så snipp snapp snut så börjar han tillverka chips här i Sverige.

Var tvungen att låna en liten retroannons
från Kuriosapaviljongen

Och en ifrån Radiomagma

 

 

Antikmässan och årets dyrgrip

Modernity kammade hem priserna för både årets dyrgrip och årets monter i år. Priset för årets dyrgrip fick de för sin vikskärm designad av Piero Fornasetti.

150 000 kr vill de ha för den. Och visst är den fabulöst snygg!
Prisbilden för fornasettiskärmar kan ni kika på här;      (klicka för större bild)

En likadan, som dock är bokad, kostar 15500 dollar hos Milord.

Piero Fornasetti föddes 1913 i Milano och dog 1988. Under den tiden hann han skapa över 13000 ting, inräknat att han inte enbart var designer utan även målare, skulptör och bokgravör.  Han fick hjälp och vänskap av arkitekten och möbeldesignern Gio Ponti. Pieros dotter beskriver Ponti som en guru för hennes far.

Vad Fornasetti själv skulle tycka om att bli "årets dyrgrip" på antikmässan? Ptja;

"Design should be the production of objects of high quality at low cost. 

However, the situation is reversed and it has become, yes, good drawing, 

most often, but at a high price. For an elite. 

And this is wrong. 

The chair on which you are seated is a small gem of execution. But it wasn’t 

 invented by anybody. No designer designed it. It has been perfected through time. 

And I can tell you that originally it cost less than ten dollars."