Stjärna, sa ni

Och nu kommer det inte att handla om design eller retro. Inte om musik, film eller konst. Nu kommer det istället att handla om chips.
Jaja, ok, Estrellas chipspåsar kan väl gå under designkonceptet.

Det är nämligen som så att hos Den rockande kocken kan en tävla om en låda chips. Aa, ni fattar, svårt att motstå.

Med risk för att varumärkesplacering (som inte är meningen utan jag blev bara nyfiken) så kan jag ju passa på att nämna att Estrella grundades redan 1946 av Folke Andersson. Dock handlade det om bananimport. På 50-talet tänkte sig dock Folke att nu leker livet, nu ska jag dra till NY och se lite boxning. Ja, eller något ditåt tänkte han kanske... möjligtvis ... Där testade han och hans kamrat lite potatischips och så snipp snapp snut så börjar han tillverka chips här i Sverige.

Var tvungen att låna en liten retroannons
från Kuriosapaviljongen

Och en ifrån Radiomagma

 

 

Antikmässan och årets dyrgrip

Modernity kammade hem priserna för både årets dyrgrip och årets monter i år. Priset för årets dyrgrip fick de för sin vikskärm designad av Piero Fornasetti.

150 000 kr vill de ha för den. Och visst är den fabulöst snygg!
Prisbilden för fornasettiskärmar kan ni kika på här;      (klicka för större bild)

En likadan, som dock är bokad, kostar 15500 dollar hos Milord.

Piero Fornasetti föddes 1913 i Milano och dog 1988. Under den tiden hann han skapa över 13000 ting, inräknat att han inte enbart var designer utan även målare, skulptör och bokgravör.  Han fick hjälp och vänskap av arkitekten och möbeldesignern Gio Ponti. Pieros dotter beskriver Ponti som en guru för hennes far.

Vad Fornasetti själv skulle tycka om att bli "årets dyrgrip" på antikmässan? Ptja;

"Design should be the production of objects of high quality at low cost. 

However, the situation is reversed and it has become, yes, good drawing, 

most often, but at a high price. For an elite. 

And this is wrong. 

The chair on which you are seated is a small gem of execution. But it wasn’t 

 invented by anybody. No designer designed it. It has been perfected through time. 

And I can tell you that originally it cost less than ten dollars."

Backstage

Jag har i efterhand sett igenom hela serien Alla är fotografer. I ett svep. Så när Johan Rheborg nu ställer ut på Fotografiska så tänker jag 1) Medelålders man som köpt för dyr kamera. Det är ungefär med den tanken curatorn Thomas Wågström inleder sitt samtal med Rheborg; "medelålders amatör" eller, som Wågström sen förklarar 'amatör = någon som älskar att fota'.
      Nu var förvisso min första tanke, mest på skämt och så var även min andra tanke - gubbar backstage. Inte mina ord, Henrik Schyfferts ord. Men på skoj räknade jag hur många av de 79 bilderna som innehöll kvinnfolk. Jag fick det till 30 bilder, varav i 9 av dessa figurerade även en eller flera män. I två av dessa 9 kunde man även skymta Rheborg själv, så de kanske snarare räknas som självporträtt.
       Det kunde se ut ungefär så här;

 Eller så här;

Rheborg filosoferar kring tystnaden. Egentligen ville han ljudisolera rummet i ett försök att få bort alla ljud från bilderna, eller kanske snarare att ge betraktaren just den där känslan av tystnad som kan infinna sig när en teaterföreställning är över och man ser resterna av kaoset.

Och för er som också sett Alla är fotografer, så finns Pernilla Augustbilden + 1 till från samma session med i utställningen. Eftersom vi även känner Rheborg som en av komikerna från Killinggänget så är det svårt att veta om dessa två bilder finns med som en blänk av ironi mitt i det dokumentära begreppet backstage.

Dagdrömmar

Temat för vårens Formexmässa är Day Dream. Varför de väljer engelska över svenska vet jag inte. Kanske för att de vill få in fler utländska företag. Möjligt. Hur jag fick lära mig att en av trenderna är mässing, som börjar slå ut kopparföremålen. Helt ärligt har jag haft svårt att känna av någon koppartrend, men den finns och har säkert funnits där. Annars tyckte jag mig ännu kunna känna av denna retrotrend, fast i ny tappning. Det här med att vi vill att våra nya designföremål ändå ska kommunicera med det vi finner bekant, stå i samklang med historien.

Pysseltips - Ljusstake

Kay Bojesen

Ny servis i retrotappning

Pettson och Findus kom 1984

Spår av Ernst

Sagaform firade 20 år, detta är deras första produkt
- hängmatta för bananer

Snyggt klädda stilmöbler

Snygglampan

Och snyggkoppen

Piet Hein Eek för IM

Jag köpte mina julklappar på IM -
(Individuell Människohjälp that is)

Vill en inte ha glaskanna kan en välja plast
- från Guzzini

Och del av utställningen som tolkar temat Dagdrömmar

Prismornas legend

Eftersom jag ändå så är inne på glas så tänkte jag att jag nämner en design som brukar tillskrivas Erik Höglund, nämligen elljusstaken Fantasi, från Osram.

Men så hittade jag ett superduperintressant blogginlägg, skrivet av Mikael Söderlind hos retrofolk.se.
       Retrofolk har varit i kontakt med både Erik Höglunds styvson, Per-Göran Hambraeus (som säger att detta inte är Erik Höglund) och Gnosjö Konstsmide. Gnosjö Konstsmide berättar även att Erik Höglunds fru bekräftat att Erik inte alls designat denna pjäs.
       Så, så kan det gå.

Ett annat inlägg gällande samma elljussake hittade jag hos Odlingspyssel, som visade upp denna ljusstake;

Adventsljusstaken Retro, som tydligen fanns att köpa på Ica Maxi för något år sedan.
     Att jämföra med denna nyproduktion från Gnosjö Konstsmide;

skärmdump från http://www.spangajarn.se/

Vilket gör att jag kanske tror att ljusstaken Retro egentligen är Gnosjös 2494-710TR.

Och priset gick till lampan

Jag tänkte att jag fortsätter lite på glastemat genom att visa 2013års Nova-pristagare. En av de designers som presenterades på senaste Formex-mässan, nämligen Mattias Stenberg och hans Demi Lamp.

bild lånad från http://www.studiovision.se/

Två delar munblåst glas och en del led-lampa.

Granna kanna

Jag tänkte att vi skulle reda ut det här med glaskannorna, en gång för alla.

Den gröna till vänster är en kanna från Lindshammar glasbruk och den röda till höger är en kanna från Reijmyre glasbruk.
Jag vet, de är snarlika, men kika på handtagen så ser ni en markant skillnad.
        Den gröna till vänster är designad av Gunnar Ander och den röda kannan tillskrivs allt som oftast Monica Bratt - MEN - om man kikar på Reijmyre glasbruks hemsida så finns det inget som bestyrker detta. Däremot har de tagit upp designen igen och kallar kannan numer för H55, eftersom den den vann designpris i samband med utställningen i Helsingborg. Tidigare hade den beteckningen S7. Så vi kanske kan utgå från att den har en okänd formgivare, med tanke på att Reijmyre annars borde vilja tillskriva någon denna design.

Kannan med luftbubblor är däremot Johansfors glasbruk;

Och så här ser de nya Reijmyrekannorna ut idag;

Bild lånad från http://www.reijmyreglasbruk.e-butik.se/